Jag är en 35+ årig tvåbarns mamma vars världen vändes upp och ner en dag i augusti 2011. Jag kommer skriva om min väg tillbaka till livet efter en hjärninflammation.
Förra veckan fick jag frågan om jag hade några problem med motoriken efter sjukdomen, jag var snabb att svara nej. Jag har full styrning i mina armar och numera också i benen. Efter det att jag lyckades lämna kryckan i juni förra året så har jag inte direkt upplevt några problem.
Men mamma och jag diskuterade saken och jag kom på att jag ändå har mindre men, kanske inte motoriska, skulle nog mer säga att det har med nerverna att göra. Ett exempel är att om jag ligger på rygg och läser, så tar det inte lång tid innan jag måste ta ner höger hand. Den pirrar och jag får problem med att orka hålla i boken. Det är ganska jobbigt då jag ligger och läser för min son varje kväll.
Annars så är det huvudvärken som är min ständige förjeslagare, min kollega frågade idag "hur skall vi fixa dig?" Att ha arbetskamrater som de jag har är A och O för mig, det är de som gör att jag orkar det dära extra som jag behöver orka för att klara jobbet. Det har kommit en ny kvinna i gruppen och hon är lika galen som resten av oss! Vi skrattade gott när vi höll på att försöka sortera alla papperna idag....
I dag fick jag ännu en påminnelse om hur skört livet är, då min mammas man råkade ut för en bilolycka. Tack och lov så har han klarat sig nästan helt utan skador....
Nu har det gått mer än 1,5 år sedan jag blev sjuk. Det är helt otroligt! Mer än 1,5 år, 18 månader sedan jag sist hade en dag utan huvudvärk. Kommer knappt ihåg hur det är att inte har huvudvärk längre. Men man vänjer sig vid en viss smärta, annars så hade man inte orkat leva. Inte jag i alla fall! Men det är när smärtan går över den gränsen som jag får riktiga problem, dessvärre har huvudvärken liggat ovanför den gränsen ett tag nu. Vet inte riktigt varför, men önskar inget annat än att den skall sjunka som en gråsten.
Mitt immunförsvar är inte heller i topp, redan i år har jag haft halsfluss och en del andra infektioner. Men jag hoppas att barnen inte drar hem för mycket från skola och dagis. Men det är ju så under småbarnstiden, smttan sprider sig som en löpeld...
När nu är det sängen som gäller, skall försöka bota skallebanken tills i morgon så att man orkar ännu en dag.