Jag är en 35+ årig tvåbarns mamma vars världen vändes upp och ner en dag i augusti 2011. Jag kommer skriva om min väg tillbaka till livet efter en hjärninflammation.
För snart fyra veckor sedan var jag och pratade med en chef för en annan avdelning på jobbet, och i tisdags kom samtalet jag har väntat 22 MÅNADER på. Jag har fått en placering! Äntligen! Hurra! Det är som en sten som har lyft från mina axlar. Och i onsdags fick jag mer information om hur och när jag flyttar, bland mina kollegor slog det ner som en bomb när de insåg att jag slutar redan idag! På måndag börjar jag på nya avdelningen, pirrigt men jag är ändå ganska lugn, än så länge i alla fall. Jag har liggat ganska lågt med nyheten, på grund av att jag ville vara den som talade om det för mina skiftgående kollegorna. Vilket jag hade chansen till idag. Med tanke på hur mycket skitsnack det har varit om min vara eller icke vara på skift, så kändes det bäst, för mig, att vara den som sa det. På så vis slipper de höra det ryktesvägen när de åter går på igen nästa vecka. Jag hoppas innerligt att min huvudvärk ger med sig lite i alla fall, nu är det har löst sig på jobbet. Det har varit en tuff tid med att inte veta vart man tillhör, samtidigt som man hör från flera håll att man tar upp en plats. Nu är planen att komma in i det nya jobbet under november och december och under januari trappa upp till 100%. Så att jag är uppe i heltid i samna veva som jag måste friskskriva mig. Det var nog allt för denna gången! Jag kommer uppdatera hur det går framöver.