Snart OKTOBER...
Dagligen får jag påminnelser om mina minnen på facebook som påminner mig om hur livet var för 6 år sedan. Även om jag den senaste tiden har haft större problem än normalt med huvudvärken så är det ändå inget mot hur det var när jag fortfarande låg på sjukhuset. Fördelen på den tiden var att jag även hade hjälpmedel, rullstol, rullator som senare kunde bytas till en krycka. Då syntes det att jag var sjuk...
Jag har skrivit det förr, men jag skriver det igen. När livet kör ihop sig så görs det med besked. När man tror att allt är klart så dyker nya problem och nya händelser upp. I mitten av september förra året var jag och sambon i Norge och bilade, samt vandrade upp till predikstolen. Försöker återfinna den känslan man hade när man stog där uppe på klippan och njöt av utsikten...
På jobbet har det varit intensivt, men trots att jag var tvångsledig i fredags fanns det inget som hindrade huvudvärken att slå undan benen på mig i onsdags. Än en gång fick jag hasa min ner för trappan och krypa fram till toa, jag kunde helt enkelt inte stå upp utan att spy. Huvudvärken är mindre nu, men fortfarande långt ifrån mina "normala" nivåer.
På jobbet dök det upp en diskssion om att andra inte skulle klaga när de har huvudvärk, med tanke på mina attacker. Men jag påpekade vänligt men bestämt att alla är vi olika, man påverkas olika av smärta. Jag har vant mig vid en smärtgräns, men andra hade kanske spytt redan innan de nått den gränsen. Tycker inte man ska jämföra smärta på det viset, vi är alla olika!
Även om det har varit mycket överlag i livet nu ett tag, så lugnar det förhoppningsvis ner sig. De flesta födelsedagarna är över, jag har avslutat min medverkan i massa saker på jobbet, men man vet aldrig. Jobbar på en arbetsplats där saker vänder snabbt...
Snart är julen här och klappjaktrn har förstås redan börjat, både oktober och november innehåller resor men det är mina andningshål...
Hoppas att ni alla njuter av hösten som snart knackar på dörren!