Ännu en årsdag!
Svaret av EEG blev vad jag hoppades på, jag har fått mitt körkort tillbaka! Hurra!! Man inser inte vad man har innan man mister det. Visst det går alldeles utmärkt att ta sig runt till fots och med buss, men det är så mycket enklare att kunna köra när man vill och den väg man själv vill.
De senaste två veckorna har jag varit iväg på en kombinerad studieresa och semester, vilket både har varit härligt men också jobbigt. det var andra gången sedan jag blev sjuk som jag flög. Första gången var när jag och min man var på bröllopsresa i Rom i slutet av augusti, sedan så var det nu när jag var i väg med jobbet. Resan dit gick ganska bra, bättre än jag hade förväntat mig. Men resan hem.... När vi mellanlandade var det som om någon hade smällt ett basebollsträ i huvudet på mig, trots att jag med en gång tog mina starka tabletter så orkade de inte att hålla nere huvudvärken under den sista biten av hemresan. Jag kan ju ärligt säga att så ont som jag hade den biten så ont vet jag inte när jag hade sist. Det var till och med så att tårarna rann på mig, SÅ ont hade jag. Detta trots att jag hade tagit morfintabletten jag hade med mig. Jag är tacksam att min arbetskollegor hjälpte mig tills det att min svåger mötte upp mig. Det har tagit flera dagar innan jag nu börjar känna mig tillbaka i min gamla fotspår.
Idag är det tisdag och min lediga dag, i morgon är det dax för arbete igen. På jobbet händer det en del samtidigt som det inte händer något känns det som. Det är en annan avdelning än den jag jobbar på som har fått nys om att jag är tillgänglig, som vill att jag kommer över till dem och jobbar. Nytt möte med personal, försäkringskassan och en massa andra är inbokat nästa vecka. Så förhoppningsvis så händer det något snart....
Trots att jag vet att det är flertalet som arbetat med att hita någonstans för mig att vara, känns det segt.
Nä nu när hösten snart drar sig tillbaka till fördel för vinterna så hoppas jag att ni alla har det bra.