Jag är en 35+ årig tvåbarns mamma vars världen vändes upp och ner en dag i augusti 2011. Jag kommer skriva om min väg tillbaka till livet efter en hjärninflammation.
Som sagt, februari är här och med det även årsdag. Jag har nu jobbat heltid ett helt år. Hur det gått? Si så där skulle jag nog säga, jag har visserligen inte haft särskilt många sjukdagar men många helger har gått åt för att vila. Tur är att jag har god stöttning på jobbet, både av min chef och mina kollegor och många andra som jag möter i mitt arbete. Men det jag har haft mest nytta (men som även är min största svaghet) är nog ändå min envishet. Jag vill mycket mer än vad jag verkligen klarar. Jag kör hundra procent hela veckan, och när man väl slappnar av så kommer allt. Jag försöker lyssna på kroppen och knoppen, men det är inte alltid lätt. Samma dag är det också 3,5 år sedan jag blev sjuk. Ganska otroligt att det gått så lång tid. Det är mer än halva livet på min yngsta son.