SaMa

Som titlen säger så har nu årsdagen en än gång passerat, 5 år har nu gått. Idag för 5 år sedan låg jag på sjukhuset utan chans att röra mig fritt.
Till en början tog jag mig fram med hjälp av rullstol eller rullator med hjälp av två levande stöd. Efter hand kunde jag sakta gå över till enbart rullatorn och sedan enbart en krycka. För att till slut kunna släppa allt och gå obehindrat.
När man har varit i den sitsen så inser man värdet av att kunna gå, promenera och röra sig fritt.
Tidigare i sommar gjorde jag en resa till Irland, där vandrade jag otroligt fina vägar. Lugnet, naturen och vädret som va helt fantastiskt. Under de 5 dagar jag va iväg gick jag drygt 10 mil! Efter min sjukdom så har jag fått ett stort behov av att gå, vandra och promenera.
Huvudvärken har inte försvunnit, även om jag hade önskat det. Har dessvärre haft en del sjukdagar under året hittills, men det har varit ett omvandlande år. Inte minst med tanke på min seperation och skilsmässa. Två barn upptill det så kan vem som helst få huvudvärk...
Efter 12 år i ett förhållande hade jag inga direkta planer på att finna någon ny, men jag om någon borde ha lärt mig att livet går sin egen väg. Sedan en tid tillbaka har både jag och min exman nya relationer. Vilket känns bra, när själen mår bra mår även kroppen bättre.
Men ny relation skapar även nya situationer som man spänner sig inför, oroar sig för, är nervös för och det ger mer huvudvärk. Sedan är ju en fråga hur mycket ska man egentligen berätta? För min del har jag valt att vara öppen med min sjukdom och de men jag fortfarande bär. Men det är en svår balansgång, man vill ju inte skrämma iväg honom heller.
Sedan ska den nya partnern fungera ihop med barnen med, det är för mig en oerhört viktig pusselbit. Särskilt som jag själv har varit styvbarn under min uppväxt.
Men tillbaka till sjukdomen och årsdagen, själva dagen började med att jag vaknade upp tillsammans med någon som frågade hur jag mådde med tanke på vilken dag det va. Sedan har jag fortfarande en liten skara oerhört viktiga vänner. De betyder väldigt mycket för mig och mitt välmående. Dagen fortsatte med en vanlig semesterdag, barnen lekte med kompisar och jag grejade i lägenheten.
Men visst kändes det vilken dag det va, mina känslor åkte berg och dalbana. Man tänker på allt som hänt, alla människor som antingen har lämnat mitt liv eller kommit in i det. På allt som förändrats, på saker som hänt eller inte hänt. Livet går sin egna väg, ibland önskar jag dock att man kunde få lite att säga till om.
Jag vill ge er samma råd här som jag gav mina vänner på facebook, älska de som älskar dig, men hata inte någon. Det tar så mycket mer energi än det ger...

Hoppas att er sommar har varit underbar, för det har min varit. Den har innehållt både resor och hemmakvällar, lek med barn och romantisk.