Dålig dag!
Igår när jag kom tillbaka till sjukhuset på förmiddagen hann jag knappt ut ur hissen innan en undersköterska var på mig, hon talade om att jag inte fick använda rullatorn. Jag blev så paff, att jag inte sa emot. Men jag har då talat med sjukgymnasten idag, och det var inte hennes påhitt. visst att de skall puffa lite på mig att jag skall försöka gå så mycket som möjligt utan rullatorn, men jag kan ju inte bara släppa den. Det var som om det pågick en häxjakt efter mig, jag fick knappt se åt rullatorn. Idag påpekade jag till min läkare att det var som om sköterskan trodde jag tyckte det är kul att vara 27 år och behöva gå med rullator. NÄ, jag tycker inte det är kul, men vad skall jag göra. Jag behöver stödet! Och NEJ jag har inte bestämt mig för att jag inte klarar att gå utan stöd, jag behöver den vid längre sträckor och vid tillfällen då jag går i väldigt stora ytor. Som ett extra stöd, till och med läkaren accepterade det.
Jag fick i går veta av en person att hon kände att jag hade bestämt mig för att jag inte klarar av att gå utan stöd. Men saken är det att jag vill mer än gärna kunna gå utan stöd, men det går inte. Under dagen i dag har jag haft stora problem med yrsel, så idag har det inte varit några disskutioner över huvudtaget om rullatorn. Det finns bara en sak jag verkligen hatar och det är när andra människor försöker tala om för mig vad jag skall tycka, tänka, klara av och orka.
Idag har jag förutom yrseln även haft problem med min mage (igen) samt haft pipande ljud som tjuter i huvudet. Jag fick avbryta bassängträningen för att jag inte klarade av att fortsätta, jag var helt enkelt rädd för att jag skulle svimma i bassängen. Det känndes verkligen så. Sjukgymnasten blev så nojig att hon satt med i omklädningsrummet medans jag klädde på mig.
Permisionen gick annars bra, det var underbart att vara hemma med barnen, och gubben så klart.
Jag börjar bli ganska trött på att ligga här, visst det har börjats pratas om hemgång, men vi måste få ordning på mina mediciner innan. Så det dröjer nog ett tag till.
när nu skall jag ta och göra mig i ordning för natten, skal försöka sova riktigt gött i natt.
Hej.
Låt ingen köra över dig alls på något vis! Om hon tycker att du har bestämt dig, då är det hennes sak att hålla det för sig själv. visst att hon kan pusha lite, men inte sådär!
Hoppas verkligen att du får komma hem snart! Sova i sin egen säng, det är rena lyxen! Sen är det ju lättare att må allmänt bättre när man mår bra i omgivningen, om du förstår hur jag tänker, och det är ju inte direkt upplyftande på sjukan!
Hoppas du får en bra natt och "snurret" är bättre i morgon!
God natt kram!