Dagens läxa!

Oftast känner man någonstans inom sig när det är nog, att kroppen säger ifrån. Sedan är det ju upp till var och en av oss att lyssna på denna röst inom oss. Det har jag definitivt inte gjort. Redan igår pratade jag och min sambo om att jag skulle åka på permis idag, och så kom han på att det var föräldramöte på skolan i kväll. Med en gång sa jag att det vill ju jag vara med på....
Det skulle jag inte varit så snabb på att tacka ja till.
Dagen har varit lång, jag var hos sjukgymnasten redan 09.15 och sedan när jag kom där ifrån hade redan min ena syster kommit. Hon stannade sedan i flera timmar, vilket var jätteroligt men ändå tar det på krafterna. Jag skulle gå till toaletten, men hela jag fick ta stöd av väggen. Det var typ som om golvet hade vält mig, lite tur hade jag att syrran gick bredvid. Kanske skall jag inte ta och slänga rullatorn med en gång! Sedan efter lunch var det dax för arbetsterapin, och även det tar en hel del på krafterna. Sedan försökte jag vila lite innan det var dax för kvällsmaten och sedan hämtade sambon mig. Vi åkte i stort sätt raka vägen till mötet, kan ju säga så att jag inte hann mer än in genom dörren innan jag gick efter mina mediciner.....
Många gånger vill man mycket, men orkar lite. Så dagens läxa är att lära mig skillnaden!

Jag har fått en kommentar som jag har valt att inte publisera, men jag kommer att göra ett förtydligande. De personer som jag här i bloggen kallar mamma och pappa är inte mina biologiska föräldrar, men det är de som ställer upp för mig och om jag frågar mitt hjärta vem mamma och pappa är så är det dessa två mnniskor som kommer fram.

Skall nu ta och krypa ner i sängen.... Ha det bra och sov gott!
#1 - - Alexandra:

Ibland vill man mer än man orkar. Det kommer att bli bättre. Föräldrar är de som bor i ens hjärta. Man behöver inte vara släkt.

#2 - - Martina Jansson:

Jag såg dig och Andreas på föräldrar mötet men hann inte prata med dig..Jag valde att gå till Alexanders klass..... Jag hoppas så innerligt att allt ska bli bra igen. Sen det sista som du skriver i din Blogg är värmande att man har någon som inte är Biologisk men som finns där i alla lägen...