Ännu en återblick!
Den ena sköterskan stod och bokstavligen tryckte in droppet i mig för att få upp trycket, i efterhand har jag fått veta att hon hade sagt till sköteskeeleven som var med att hon aldrig tidigare hade behövt göra så. Förutom mitt låga tryck hade jag även feber och var allmänt medtagen. På avdelningen finns det som regel 3 sjuksköterskor, och under den sista tiden innan jag åter fick resa till iva satt det en sköterska hos mig. Då är man ganska dålig, om de sätter en sköterska hos en på vak.
Idag träffade jag sköteskeeleven igen för första gången sedan dess, och hon sa att det var tio gånger roligare att träffa mig nu. Hon hade varit ganska orolig, det var hon som oftast tog mitt blodtryck den söndagen. Hennes hjärta hade bankat extra som trycket skönk hela tiden, med hjälp av droppet fick de upp trycket men det sjönk ganska fort igen. Nu i efterhand förstår man att jag var dålig, väldigt dålig. Jag orkade inte ens ringa till min sambo och mamma utan det fick sköterskan göra.
När jag kom ner till iva togs det ännu en gång en massa prover, där också ryggvätskeprov. Måste bara berätta om denne självgode narkosläkare som tog provet. Jag bad om bedövning då jag har tagit detta prov innan och vet att det gör ONT, och denna gången var jag medtagen och hade defenitift ingen smärtgräns. Han tyckte att om jag tvunget ville ha bedövning så skulle det bli två stick, men om han tog provet med en gång så skulle det bara bli ett stick. Hur tror ni det gick?
Efter tre stick bad han själv om bedövningen! Det kan han gott ha, men under dessa tre stick låg jag och bet i kudde, det gjorde ONT. Sköterskan som stod brevid mig försökte trösta mig, men efter ett tag kände jag hennes frustration. Hade läkaren fortsatt envisas att fortsätta utan bedövning så hade nog sköterskan sagt ifrån. Efter bedövningen behövde läkaren bara sticka en gång för att komma in. Tänk om han hade lyssnat på mig från början. När en läkare blir så självgod borde de sluta!
Blodproven som togs på kvällen visade att mina levervärden hade stigit (vilket INTE är bra), samt att nästan alla andra prover hade sjunkit. Jag hade nästan inga vita blodkroppar, blodplättar eller kalcium, dessutom hade de vanliga blodvärderna också sjunkit. man kan säga att hela kroppen var på väldigt god väg att lägga av. Än en gång var jag och darrade på den smala linan mellan liv och död. På morgonen efter när mina läkare kom, började de fundera på varför jag hade blivit så sjuk igen. De kom och tänka på min kramp medicin, och de bestämde att jag skulle byta. Denna gången bytte de medicinen rakt av, och fasade inte ut den gamla och fasade in en ny. Men de var rädda att tabletten inte kunde förklara alla mina symtomer, då jag även hade feber och mådde väldigt illa, så det lilla jag fick i mig kom väldigt fort upp igen. Därför skickades jag med ambulans till grannsjukhuset och blev inlagd på en infektionsklinik.
Nu vet både jag och läkarna att det var medicinen som gjorde att jag blev så sjuk, och numera står det stort i min jornal att jag aldrig får tilldelas den medicinen igen. jag har inte fått några större reaktioner på den nya medicinen ännu, men jag håller tummarna att den skall fungera.
Jag vet att jag innan jag blev sjuk inte var jättebra på att stava, och jag är defenitift inte bättre nu. Så ni får ha överseende att jag inte alltid stavar rätt. Eller att formuleringarna inte alltid blir bra. Men detta är en träning för hjärnan, och det är enda sättet för mig att bli bättre.
Haha "jag är inte så bra på att skriva"... du skriver jättebra! Fortsätt med det!!! :D