Julen är snart här!

Förra veckan var jag och gick på stan efter rehab, försökte hitta de sista julklapparna. När jag gick i min egna lilla värld, sakta traskade med rullatorn som sällskap, kommer en kvinna fram till mig och frågar hur jag mår. Någonstanns i bakhuvudet känner jag igen henne, men kan inte plasera henne. Men hon talar om att hon jobbar som nattsköterska på den avdelningen som jag låg på. Detta tycker jag är helt underbart, att möta dessa människor (sköterskor, jag överhuvudtaget alla som jag mötte under min sjukhus tid) nu efteråt. Så om du träffade mig under denna tiden, så tveka inte om du vill hälsa. För mig visar det att jag lyckades lämna ett avtryck hos er, att ni minns mig. Jag tyckte det var roligt att hon kom fram och hälsade, det får mig att minnas alla roliga tillfällen som jag haft under min tid på sjukhuset.
I går var det sista rehab tillfället innan juluppehållet, nu håller vi upp i två veckor innan vi kör på igen. Jag passade på att vara kvar i stan igår också, tog en 2 timmars lunch med mamsen, vilket var underbart det var länge sedan vi hade chansen att bara sitta och prata. Sedan mötte jag upp min chef och fick min julklapp från jobbet, alltid lika roligt att se vad de har hittat på.
När det kommer till jobbet, hoppas jag kunna börja så sakterligen i jan/feb. Dock väntar jag fortfarnade på kallelsen från sjukhuset för återbesök. Sedan har jobbet börjat kolla på ett tillfälle då vi alla (de från jobbet, försäkringskassan, jag och någon från rehab) skulle kunna träffas och försöka få till en plan hur jag skall kunna börja jobba. Och tro mig det vill jag.
Allt detta som nu har hänt mig, har fått mig att inse att en del saker är helt enkelt onödigt att lägga energi på. En av dessa sakerna är att försöka få människor att acceptera mina val jag gjort i mitt liv. Bakom varje val jag gjort finns en anledning till att jag gjort just det valet och inte något annat. Jag har ingen anledning till att kräva att människor förstår, men de kan i alla fall acceptera det. Det finns faktiskt flera människor runt om mig som inte kan acceptera mina val, och jag känner mer och mer att varför skall jag då ha kontakt och lägga energi på dem när de så tydligt inte tror på mitt ord.
Men men, en dag kommer livet i fatt dessa människor och då kanske de förstår mig och mina val.  Dessa  människor kommer en dag att inse att de sakta men säkert har glidit längre och länge bort från mig.
 
För jag har bestämt mig! Jag skall lägga min energi på mig själv och på min familj samt den lilla skaran av människor jag har runt mig (som faktiskt bryr sig), och inte på alla de som bara vill få allt riktat mot dem själva.

"De som varit nära döden inser livets värde!"
Ryskt ordspråk