Jag är en 35+ årig tvåbarns mamma vars världen vändes upp och ner en dag i augusti 2011. Jag kommer skriva om min väg tillbaka till livet efter en hjärninflammation.
Ja, på ett sätt springer den iväg. Men på ett annat så drar den fötterna efter sig. Jag klarade februari utan en enda sjukdag! Det ni..... Vet att det var många som inte trodde att jag skulle klara hela vägen tillbaka, men det finns inget jag älskar mer att göra än att överbevisa andra människor. Har gjort det många många gånger under min uppväxt, men även i mitt "vuxna" liv. Jag är jag och har jag bestämt mig så kämpar jag tills jag klarar av det.Det är mycket på grund av min envishet som jag står där jag står idag. Jag bestämde mig tidigt under min sjukdom att jag skulle tillbaka, och skam den som ger sig.Men denna ökning i tid kostar ändå en del. Huvudvärken har varit högre än vanligt, humöret har vandrat både upp och ner. Men tack vare min familj och alla mina vänner så ska jag nog orka detta med. Nu hoppas vi på att våren kommer. Ha det bra så hörs vi!